onsdag 15 december 2010

Tildes sista vecka på dagis och en massa annat

Det börjar närma sig slutet av vår tid i Sjöstan - stället där Tilde har bott i hela sitt liv. Nu drar vi vidare mot förorten - Viby, Sollentuna. I och med det så måste Tilde sluta på sitt dagis på Söder så detta är hennes sista vecka. Så på fredag ska Tilde bjuda på Piggelin och säga hejdå (om hon ändå visste) till alla sina kompisar på Snobben. Känns lite konstigt...

Tilde verkar dock inte reagera nämnvärt på att vi sover i ett tomt hus, på golvet, ibland (vi har gjort det på helgerna). Och om jag får säga det så är det ju helt klart enklare att dra Tilde i pulkan ute i förorten. Inne i Sjöstan är det sandat och grusat överallt så det går ganska trögt med pulkan (som vi nu har haft sönder på grund av detta och köpt en ny - svart). Den nya pulkan ska nog hålla lite längre i den förortska terrängen.

Jag och Tilde tog en runda i pulkan förra helgen och rekade lite i området. Vi gick bland annat till Tildes nya dagis, som ligger max 5 minuters promenad hemifrån. Nog för att det är mysigt att åka båt, men jag kommer inte sakna den när vi ska till det nya dagiset.

Tilde verkar inte heller ha noterat att vi har så gott som packat ner hela vårt hem och att vårt vardagsrum ser ut som ett borg av kartong. Jag tycker att det är ganska skönt att hon verkar ta denna förändring med ro - så här långt i alla fall. Historiskt (i Tildes snart 21 månader långa liv) har hon aldrig visat tecken på oro i nya miljöer (med undantag för ett par oroliga nätter i Thailand).

I övrigt så är det en fajt varje morgon när vi ska klä på oss ytterkläderna för att kunna gå ut i kylan (gud, vad jag saknar Thailand och värmen - varje morgon!). Tilde blir fullkomligt skogstokig och man kan tro att en ond makt har tagit över hennes kropp när den vrider sig i vinklar som ingen människa borde klara av. Allt för att slippa ta på sig raggsockorna, fuskpolon, understället, overallen och mössan. Vi ska inte ens prata om vantarna, som jag har gett upp hoppet om. Hon får väl frysa då - och en vacker dag kanske orsak och verkan ramlar på plats och hon förstår att vantar inte är så dumt trots allt. Det visade sig att dagispersonalen har samma fajt med Tilde när de ska ut. Häromdagen var Tilde så arg (efter påklädandet) att hon satt och surade i en snöhög ett tag innan hon mjuknade upp igen.

Är det något som Tilde börjar bli riktigt duktig på så är det snacket. Jösses vad ord som ramlar ur munnen på henne och hon gillar att härma ord som vi säger. Det märks att hon lyssnar och försöker uttala ord - med blandat resultat - men det går skitbra! Jag förvånas över vad hon kan och det är så härligt att lyssna på henne och hennes snack.

Tilde har även haft lite otur. I måndags ramlade Tilde i lekhörnan på Ikea och bet sig nog i läppen för det var blod överallt. Tänderna klarade sig!
Dagen efter ringer dagis och säger att Tilde har ramlat av stolen, slagit i huvudet och bitit sig i läppen. Två dagar i rad! Min stackars lilla prinsessa.

Avslutningsvis så kan jag säga att Tilde fullkomligt älskar fylld färsk pasta, Pingu (som vanligt), sina filtar, sin kudde, sina nappar och för tillfället är den enda som få borsta Tildes tänder - just Tilde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar