Mycket snö och lera

Idag fick vi skotta mycket snö på uppfarten, säkert 1 decimeter. Tilde satt och väntade i pulkan medan jag och pappa skottade och undrade vart vi skulle göra av all snö. Till slut var vi äntligen klara och ryggsäcken var packad med kaffe på termos och pepparkakor.

Vi drog Tilde och pulkan... två hus bort. Sen "ramlade" Tilde omkull några gånger, hon skulle gå själv, hon skulle dra pulkan, hon skulle ligga på magen i pulkan, hon skulle ligga på rygg i pulkan, hon skulle bli buren, blev arg när vi sa att vi inte orkade. Så höll vi på, en bit förbi nya dagiset. Jag och Lasse längtade efter kaffet som värmde i ryggsäcken. Men Tilde vägrade plötsligt att samarbeta över huvudtaget. Hon skulle absolut inte åka pulkan, hon skulle absolut inte gå själv utan pappa skulle bära henne. När pappa sa att det skulle han inte göra var katastrofen ett faktum. Vi låg nog i snön i 20 min och Tilde visade inga tecken på att sansa sig trots våra försök till förhandling. Så, det bär emot att säga men till slut gav vi upp och bitvis körde vi en hysteriskt skrikande Tilde i pulkan och bitvis, fick vi bita i det sura äpplet, och bära Tilde. Allt för att vi skulle komma hem någon gång.

Väl hemma korkade vi upp termosen vid köksbordet och åt några pepparkakor. Tilde lugnade ner sig direkt, tack och lov!

Inomhusaktiviteten blev istället modellera! Vilken grej. Tilde lekte nog oavbrutet med leran i 2 timmar. Vi tryckte ut mönster och pressade med maskinen och Tilde älskade det.

När lerleken var slut fortsatte Tilde att leka med sin vagn och alla nallarna som ska sova i vagnen. Det händer att även Tilde lägger huvudet i vagnen och vilar lite.

Nu håller vi tummarna för att Tildes känslostormar är tillfälliga så att vi vågar oss ut med pulkan igen. Hon brukar ju tycka att det är superkul. Under tiden läser vi på hur vi bäst ska hantera Tilde och hennes självutveckling (läs: trots).